Hade AI kunnat uppfinna V-stilen?

När Jan Boklöv 1985 började hoppa med skidorna i ett V i stället för parallellt såg det fel ut. Det var inte så backhoppning skulle gå till. Problemet för omgivningen var bara att Boklöv hoppade längre. Ändå fick han sämre stilpoäng. Han gjorde alltså det som sporten ytterst gick ut på bättre än många andra, men straffades eftersom han gjorde det på fel sätt.

Det går att dra tydliga paralleller mellan Boklövs utvecklandet av backhoppningssporten och nyttjandet av generativ AI. För det finns fortfarande situationer där människor nästan ber om ursäkt för att de tagit hjälp av AI. En text betraktas med större misstänksamhet om AI varit inblandad. Någon kan få höra att det är fusk, lathet eller att personen inte gjort jobbet själv.

Och visst finns det gott om exempel där kritiken är befogad. Att låta AI producera något man själv inte förstår och sedan lämna det vidare är knappast särskilt imponerande. Särskilt om den är en massa felaktigheter i resultatet.  Men, det är något annat än att använda AI för att göra ett bättre arbete.

Vi kan använda AI för att undersöka fler alternativ. Hitta svagheter i ett resonemang. Testa olika invändningar. Strukturera material. Eller förbättra en text genom många fler iterationer än man annars hade haft tid till. Resultatet kan kräva mindre handarbete men mer tänkande.

Det nya bedöms med gammal måttstock

Ändå kan själva användningen av AI ge ett slags stilavdrag. Precis som Boklöv fick poängavdrag. Vi behöver lära oss att bedöma arbetet efter kvaliteten på resultatet, förståelsen bakom det och omdömet i hur verktyget har använts.

Boklöv hoppade inte sämre för att skidorna pekade åt fel håll. Tvärtom. Han hoppade längre.

Det nya arbetssättet kan först betraktas som sämre just för att vi fortfarande bedömer det med det gamla arbetssättets normer. 

Stilpoängen finns fortfarande kvar i backhoppningen. Skillnaden är att V-stilen inte längre ger stilavdrag. När Boklöv började använda den bedömdes hans hopp utifrån den gamla normen för hur ett ”snyggt” och korrekt hopp skulle se ut.

Så har det alltid varit, även med nya arbetssätt. Det nya arbetssättet kan först betraktas som sämre just för att vi fortfarande bedömer det med det gamla arbetssättets normer. Sedan, när det nya arbetssättet bevisat sin överlägsenhet, blir det normen.

Fråga inte vad AI kan hitta på

Om ett alternativ aldrig har dokumenterats, eller dessutom går emot den rådande uppfattningen om hur något ska göras, finns det en uppenbar risk att AI aldrig ens föreslår det.

Så hade AI kunnat komma på att en backhoppare skulle vinkla skidorna utåt i ett V när alla tillgängliga exempel visade parallella skidor? Kanske. Men inte på egen hand.

Varför frågar vi ens vad AI skulle komma på? AI är ett VERKTYG. Ett väldigt avancerat och ovanligt kraftfullt verktyg, men fortfarande ett verktyg.

Boklöv uppfann inte formen V. Det banbrytande låg i kombinationen.

Den mer intressanta frågan är därför: Hade Jan Boklöv med AI:s hjälp kunnat komma på V-stilen? Absolut! För kreativitet handlar väldigt sällan om att skapa något ur fullständig tomhet. Kreativitet och innovation bygger trots allt, liksom AI, på sådant som redan finns.

Det mesta nya består av saker som redan finns, men som kombineras på ett nytt sätt eller används i ett sammanhang där ingen tidigare har tänkt på att använda dem.

Boklöv uppfann inte formen V. Han satte skidorna i den formen när han hoppade. Det banbrytande låg i kombinationen.

Konsten att hitta nya kombinationer

Och just där kan AI bli väldigt intressant. En människa kan ha erfarenhet från verkligheten, känna att något inte fungerar, förstå problemet och ana att det borde finnas ett annat sätt. AI kan samtidigt hjälpa henne att utforska fler alternativ, dra in kunskap från helt andra områden och pröva kombinationer som hon själv kanske aldrig hade hunnit tänka på.

Det betyder inte att AI automatiskt kommer att föreslå det radikalt nya. Tvärtom kan den mycket väl förstärka det etablerade om vi bara frågar efter det mest sannolika svaret.

Det handlar inte om vad AI kan göra ensam, utan om vad vi kan upptäcka tillsammans med den.

Men det är också därför jag tycker att diskussionen om huruvida ”AI kan vara kreativ” ibland hamnar fel. Det handlar inte om vad AI kan göra ensam, utan om vad vi kan upptäcka tillsammans med den. AI har ingen kropp som känner hur skidorna beter sig i luften. Den har ingen egen anledning att ifrågasätta hur backhoppning går till.

Men en människa kan stå där och tänka: Varför måste skidorna egentligen vara parallella? Och sedan använda AI för att utforska vad som händer om de inte är det.