Copilot är ingen träningscykel

Införanden av Copilot fallerar sällan för att verktyget är dåligt. De fallerar för att organisationen försöker köpa sig ett snabbt resultat istället för att börja bygga en förmåga. Grundproblemet är att IT ofta ses som en kostnad, istället för som en investering som ska skapa värde. Och alla insatser som görs för att se till att verktyget kommer till användning ses också som kostnader, inte investeringar för att möjliggöra värdeskapande.

När man väl satsar blir det därför ett tillfälligt initiativ. En kostnad man är villig att ta under en kort period. Under en period finns därför fokus, energi och resurser. Sedan tar budgeten slut. Då upphör också eventuell träning, stöd och utvecklingen av arbetssätten. Alla går alla tillbaka till sitt och gör som de tycker är bäst. Vilket brukar innebära business as usual. Att göra som man alltid gjort. För det är det man mäts på. Inte på att bygga en förmåga som ger avkastning på länge sikt än ett par månader. Det tålamodet finns helt enkelt inte.

Gissa vad? Effekten uteblir.

"Det är samma logik som om du köper en motionscykel, tränar ett tag och sedan slutar. Och därefter konstaterar att cykeln inte gav någon bestående kondition."

Och då kommer man till den bekväma slutsatsen som friar oss själva från ansvar och skuld: ”Verktyget var inte tillräckligt bra”. Det var ingens fel. Det var tekniken. Om någon annan, mot förmodan, fått den att fungera så är det för att bli annorlunda. Den funkar inte för oss. Det är samma logik som om du köper en motionscykel, tränar ett tag och sedan slutar. Och därefter konstaterar att cykeln inte gav någon bestående kondition. Det är väldigt bekvämt att lägga skulden på cykeln istället för sin egen bristande uthållighet.

Samma sak gäller Copilot.

Nyttan uppstår inte vid införandet, utan när vi hittar relevanta tillämpningar och integrerar den i våra arbetssätt. När vi sprider dem och gör de nya arbetssätten till en permanent del av hur vi arbetar, när vi förändrar våra beteenden. Inte nog med det. Det handlar inte om en engångsförändring. Utan om att kontinuerligt utveckla arbetssätten. För detta måste man utveckla en förmåga. En muskel som vi tränar och använder hela tiden.

Så länge en organisation inte försöker bygga en varaktig förmåga utan bara är intresserade av snabba vinster med tillfälliga medel så kommer varje nytt verktyg att upplevas som otillräckligt. Och pengarna är kastade i sjön.